Har precis avslutat ett berättarprojekt i en sjätteklass. Yikes! Idag var det nästa sista dagen innan deras höstlov, och det märktes verkligen... Överlag har de varit stirriga hela tiden, och jag kanske måste fundera över en sån grej som hur man fångar deras uppmärksamhet...
Sen är jag inte riktigt genomtänkt heller - jag borde ha planerat tre dramapass som tillsammans bildade en båge, ha ett mål och hela tiden tänka: Vad vill jag åstadkomma med den här övningen. Det har jag iofs gjort - men bara utifrån mitt eget perspektiv. Vilket oftast räcker i Pedagogiskt Drama-kursen.
Men jobbar man med barn praktiskt så måste man ju ha ett till perspektiv: Vad säger jag till dem? Jag kan inte säga att vi ska leka kramkull för att de är bra att de får kroppskontakt med varandra (eller kan man det?). I alla fall inte sexor - risken för pubertala utspel känns ovanligt hög då...
Så hur motiverar jag att jag valt just den här övningen, hur fångar jag deras intresse inför en övning, och hur ser jag till att alla känner sig sedda?
Jag försökte att lära mig deras namn, och det gjorde jag typ, men idag misslyckades jag grovt med att komma ihåg eleverna med utländska namn. Det är ju inte så konstigt rent logiskt, eftersom det är namn som är märkliga för mig, men samtidigt är det ju förödande att missa just deras namn...
Mm, inte så nöjd med min insats, men ändå glad att jag genomfört det. Fast irriterad för jag tänker att jag kan bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar