Tredje - sharing is caring

Det känns fett jobbigt att hålla på med regi ibland. Nu ska jag bena ut orsakerna.

1. Jag har ingen inspiration, är låg och har inga idéer. Då blir det jobbigt.

2. Skådisarna är låga, vill inte testa mina förslag och har inga egna idéer (händer inte så ofta nuförtiden). Men då blir det också jobbigt.

3. Skådisarna har jättemånga egna förslag - jag har något förslag som inte riktigt kommer fram. Vi kör på skådisarnas förslag. Då blir det lite jobbigt.

4. Det är omöjligt att överhuvudtaget få ihop ett rep för att ingen kan repa. Då blir det ju jävligt svårt att göra sitt jobb. Jobbigt.

Det man kan göra åt det här är -

1. Se till att vara förberedd, så att även om jag har ont i huvudet/är ledsen/mår dåligt har jag idéer som är färdiga att testas. Och färdiga att testas betyder att de är detaljerade och helst nedskrivna. Sluta lita på intuition och minne!

2. Tvinga dem. Eller sluta repa och försöka igen nästa gång.

3. Sluta ha så mycket prestige. Huvudsaken är att det blir en bra föreställning, och man kan regissera genom att sitta och skratta åt skådespelarna, och bekräfta dem på det sättet. Det gjorde ju husguden, tror jag mig minnas. Skådisarna är dessutom också konstnärer/hantverkare (beroende på hur man ser på saken) och det är ju dödsviktigt att deras idéer får komma fram. Som regissör har man ju alltid sista ordet på nåt sätt. Så det löser sig ju.

4. Ha ett repschema färdigt från början, som skådisarna helt enkelt får ta ställning till. Ja eller nej.

Och tillslut - andas. Ta det lugnt. Låt de privata problemen stanna på tröskeln till replokalen, och låt repproblemen stanna på tröskeln till hemmet. Sharing is caring, men det finns en gräns. Andas igen. Ta vara på stunderna när det går bra. När det går dåligt - tänk: vad kan jag lära mig av det här? Få inte panik.

Panik får jag väl inte så ofta, men min förhoppning är att det här manifestet är lika lätt att hålla som att skriva... Det vore skönt.