Nionde - exhausted

Jag är så obeskrivligt trött efter helgens föreställningar, trots att jag tog en day off och chillade. Tror det är hela repperiodens trötthet som kommer nu på en gång. Nå, i vilket fall som helst är det faktiskt ganska skönt att det är över, även om det finns en känsla av tomhet och vemod i mig.

Nästa projekt är redan på gång, vi har en testföreställning, kan man ju kalla det, den 22.e. Jävligt snart med andra ord. Sen kommer vi ta det lite lugnare och jobba lite längre, och spela upp något större i feb/mars.

Just nu ser det ut att bli en föreställning som från dagis till gymnasiet undersöker hur barn och ungdomar bemöts på olika sätt beroende på om de är tjejer eller killar, och hur det på olika sätt sårar och skadar barnen. Vi försöker också se vart det tar vägen efter skolan.

En tanke i början av projektet var att försöka undvika skolan - men det är så jävla svårt, faktiskt, för skolan har ett så enormt inflytande på en som människa. Mer än halva mitt medvetna liv har jag tillbringat i grundskola och gymnasium. Självklart är det en av de största faktorerna som format mig. Sen hoppas jag att de flesta liksom jag kan känna att man ändå ofta kunde skaka av sig skolans förtryck, för det var fanimej inte lätt att vara elev. Och det som började som ett formande och förtryck från de vuxnas sida (må vara hur välmenande som helst) utvecklades sen till ett förtryck som vi själva skötte. Vi vaktade på varandra och såg till att ingen klev över gränsen för genusbundet beteende, precis som vi straffade alla som såg annorlunda ut eller på något annat sätt störde. Norm. Kontroll. Härligt, eller hur?