Sjunde - ohmigod!

Okej, premiär ikväll...

Inga nerver än, men jag har dämpat dem med Stephen King. Always a safe card - fast iofs lugnar det inte nerverna så mycket som får dem att fokusera på andra saker. Som ifall det finns någon bakom duschdraperiet eller inte...

Men. Det känns bra. Det var ett bra genrep igår - även om några tekniska missar drog ner det. Jag har aldrig trott på skrocket om att premiären blir dålig om genrepet blir bra - eller snarare, det beror ju på vad som går fel. Man ger sig ju fan på att inte upprepa felen man gjorde på genrepet nästa kväll - men samtidigt, om allt för mycket går på tok så blir folk lätt deppiga. Man ska ju komma till en premiär med nerverna på spänn, med tanken att man måste göra sitt bästa för att ro i land allting, men man måste också ha en visshet om att man KAN ro i land det. Att det inte är övermäktigt.

Men förhoppningsvis känner de så. Jag känner så. Men nerverna kommer nog. Snart.

Läs förresten Sydsvenskans artikel om oss: Husockupanterna intar scenen.