Tolfte.

Livet suger lite ibland - jobben krockar, och efter att ha letat efter jobb i flera månader blir jag plötsligt superlack för att jag har för mycket. Otacksam, javisst, men jag vill inte jobba tre helger i månaden!

Det löser sig nog.

Sen gör kontakten med arbetsförmedling och försäkringskassa att självförtroendet sjunker till -56. Jag kan inte skriva in att jag har arbetat som regissör i mitt cv på amf, jag får inte socialbidrag för att jag är student, vi måste söka bostadsbidrag, men det får vi inte för F är över 29... allt är liksom bara jobbigt, och det känns kletigt, man kletar in sig i allas låga förväntningar på en, och känner sig som en total looser tillslut.

Jag vill också göra en pjäs om arbetsförmedlingen. Men det har ju redan gjorts, iofs...

Examination idag. Nerver. Jobbigt.